Dag +90: Varför kan jag inte jobba än?

Mitt blodsystem fyller 3 månader, ha den äran!

Frågan har dykt upp. Oftast hos mig själv men även från andra. Nu när jag bara går i en lång väntan och emellanåt faktiskt är ganska pigg, så frågar man sig varför jag inte har börjat jobba igen. Vissa dagar kan jag känna själv varför jag inte skulle klara det. Jag skulle helt enkelt inte orka det just nu. Men eftersom mitt envisa jag inte tycker att den förklaringen är nog så frågade jag även doktor Hans förra veckan. Jag behövde höra det. Han sa att det beror på flera faktorer. Alla transplanterade patienter är alltid heltids- sjukskrivna minst 6 månader efter själva transplantationen. Främst på grund av dessa orsaker:

  1. Infektionskänsligheten. Man bör inte röra sig där det finns alldeles för mycket folk helt enkelt. Och eftersom man inte är tillåten att åka kollektivt, speciellt inte tunnelbana under rusningstrafik, så blir det knepigt att ta sig till och från jobbet.
  2. Fatigue. En av de vanligaste effekterna av en cancerbehandling är extrem trötthet. Det finns helt enkelt ingen energi. Det kommer försvinna men kan ta allt i från veckor till månader till år.
  3. Tillgängligheten. Man måste vara konstant tillgänglig för läkarbesök och kontroller. Dom är ganska ofta och regelbundna under de första 6 månaderna.
  4. Risken för komplikationer är ganska hög de första månaderna. Helt plötsligt kan det dyka upp något som måste kollas upp eller kanske behandlas. Därför är det dumt att börja jobba för tidigt och sen behöva sjukskriva sig igen.
För att återhämta mig så fort och så bra som möjligt så måste hela min fokus ligga på tre saker: 
Mat. 
Motion. 
Sömn.
Jag nöjde mig med det svaret. 6 månader från transplantation alltså. November är vi inne i då.

Idag ringde jag syster Kerstin och frågade hur mina blodprover såg ut i går. Jag blev positivt överraskad! 

19/828/8Intervall
Leukocyter3,93,93,5-8,8
Hb101107117-153
Trombocyter89118165-387
Neutrofila1,71,81,6-7,5
LymfocyterInget svar1,51,0-4,0
Magnesium0,670,710,70-0,95

Som synes har alla mina värden stigit och de flesta ligger till och med inom intervallet! Helt underbart! Till och med de vita blodkropparna (immunförsvaret) är inom ramarna. Så jag frågade glatt Kerstin om jag inte är lika infektionskänslig nu. Hon svarade att jag inte alls är lika känslig som tidigare, men jag måste fortfarande undvika jord som innehåller mycket bakterier och svampsporer samt kollektivtrafik och folkmassor. Jag undrade varför. Hur kan jag fortfarande vara infektionskänslig om jag har lika många vita blodkroppar som en frisk person? Hon svarade att det beror på både Prograf- tabletterna som är immunhämmande samt transplantationen i sig. Mina blodkroppar är förvisso så många som dom ska vara, men inte lika fungerande. Inte nog med att dom är ganska nya och "okunniga", Prograf trycker ner immunförsvaret och resulterar i sämre kvalité på blodkropparna. Så äntligen fick jag svar på den frågan. Jag har trott att det räcker med att jag hamnar inom intervallet så ska jag vara tillbaka till det "normala" igen och kunna röra mig hur jag vill. Blev besviken över att det inte var så men nu behöver jag inte undra varför i alla fall.

Extreeeeeemt trött idag, det blir en tidig kväll.