Benmärgsprov, fixtur & datortomografi. Mycket information!

Varning för lite obehagliga bilder!

Äntligen är det gjort! Benmärgsprovet är lämnat! Jag är så otroligt lättad. Det här har jag gått och mått dåligt över i drygt en vecka... Jag har så dåliga erfarenheter av dessa prover så jag mår illa bara jag tänker på det. Det hänger mycket på vilken läkare som ska göra det och det hänger mycket på tur, d.v.s. att han/hon inte träffar någon nerv eller får problem att komma genom höftbenet. Det kan göra fruktansvärt ont. I morse när jag vaknade så var benmärgsprovet det första jag tänkte på och jag fick en stor klump i magen. Den klumpen växte under frukosten och försvann inte ens när jag försökte tänka på annat och tittade på TV. Hur förbereder man sig mentalt på smärta? Hela kroppen skriker "Nej!" och instinkten säger "Fly".


Jag fick kloka råd av en nära vän att fokusera på andningen och försöka tänka på alla positiva saker i mitt liv. Det gjorde jag ända till mamma hade hämtat mig och vi kom fram till sjukhuset. Då fick jag ett sms från Emelie. Hennes tips var att försöka slappna av, att kliva utanför kroppen ett tag och intala mig själv att smärtan faktiskt inte är outhärdlig och att den dessutom är ofarlig. Det var med den inställningen jag klev in i behandlingsrummet.

Det var en ny läkare idag, som jag inte har träffat förr, och en ny sjuksyster. Båda var helt fantastiska! Dom hade ett otroligt fint samspel och var väldigt lugna. Systern pratade med mig hela tiden och beskrev allt som hände och som jag kände. Hon torkade mina tårar när jag inte kunde hålla dom tillbaka och hon kramade min hand när det gjorde som ondast. Samtidigt hade mamma fått i uppdrag av mig att fotografera. Jag trodde allvarligt talat inte att hon skulle klara av det utan att bli svimfärdig. Det är ett ganska otäckt ingrepp att se på. Men hon gjorde det! Och bra bilder blev det också. 
Här är nålen instucken. Det ser värre ut än det kändes! 

Först fick jag en spruta i höften som skulle bedöva. Det gjorde ont när den trycktes in, men medan bedövningsmedlet pressades in så var det mest obehagligt. Läkaren "pickade" med sprutan mot höftbenet, detta för att sprida ut vätskan maximalt. Efter det var ena sidan av höften helt bedövad.

Sedan förde han in en tjockare nål. Detta kändes inte alls förrän han kom fram till höftbenet. Mamma och systern pratade lugnande med mig hela tiden till nålen hade kommit genom höftbenet och in i märgen. Sedan lät han den sitta där ett tag för att jag skulle hinna lugna mig lite och ta några djupa andetag


När jag var redo så fick jag ta ett djupt andetag in och på utandning så drog läkaren upp benmärgen. Det bubblade och ilade i höften, ryggen och benen men han gjorde det hela så proffsigt att jag bara hade ont en kort stund. Bästa upplevelsen av det hittills. Jag fick se benmärgen efteråt (ska bespara er den bilden...) och det ser ut som blodblandad rom. En god vän kommenterade fint när jag skickade bilden "Har du rom i ryggen?" och "Är du en fisk?". Ärligt talat började jag undra också...

Mer information:
http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Undersokningar/Benmargsprov/

Jag, mamma och Rickard åt lunch efteråt på Astrid Lindgrens barnsjukhus. Jag var öm i höften men så lycklig över att det var gjort. Klockan 12.30 hade vi tid på Radiumhemmet. Vi blev otroligt vänligt bemötta och det känns verkligen att man har att göra med proffs! Nu skulle det förberedas för de 4 strålningsbehandlingarna med start den 27 maj.

Första steget var fixtur. Jag får absolut inte röra mig under den långa tiden som strålningen pågår, därför skapar man en madrass som passar exakt efter ens kropp. Jag fick lägga mig naken på en hård madrass som innehöll någon sorts små kulor. Det påminde om en "bean bag". De tre sköterskorna hjälptes åt att instruera mig exakt hur jag skulle ligga. Sen blåste dom in luft i madrassen och formade kulorna efter hela min kropp, tills jag låg bekvämt men inte kunde röra mig.


Efter det sög dom ur all luft igen tills madrassen blev hård. Tada! En perfekt avgjutning av min  kropp. Imponerande. Som synes på bilderna så ska jag ligga på sidan. Den här positionen ska jag klara av att hålla i som mest 2 timmar. Det blir en utmaning. Måtte inte näsan börja klia!

Vi fick gå och se behandlingsrummet innan det var dags för datortomografi. Jag har föreställt mig en strålmaskin som ett solarium. Så fel jag hade! Den ser istället ut som en stor köksmaskin, med en arm som man kan rotera upp och åt sidan. Själva strålningen kommer från ett litet "fönster" och jag kommer att ligga ca 4 meter från den maskinen. 2 meter från den kommer mitt lung- skydd att stå. Detta för att inte förstöra lungorna som kan skapa andningsproblem senare.

Datortomografin utfördes i ett rum med fyra herrar i vita rockar. Återigen blev jag ombedd att klä av mig naken och lägga mig på min formgjutna madrass. Usch så liten och utlämnad jag kände mig! Tur att mamma var med så jag inte var den enda kvinnan i rummet, dock den enda nakna... 
Den stora röntgenmaskinen fotade mina lungor för att man sen ska kunna skapa ett skydd som passar dom exakt. 

Det sista för dagen var att bli tatuerad... Japp, du läste rätt. Jag trodde naivt att dom kallade det för "tatuering" när dom i själva verket ritade med vattenfast penna. Men nej. Dom TATUERADE, på riktigt! Tydligen ska jag ha två laserpunkter på mig under strålningen för att man lättare ska kunna se till att jag inte rör mig någonting. För att ha något att utgå från så tatuerar man in en liten prick på framsidan, övre delen av magen, och en likadan prick på ryggen i exakt samma höjd. Så nu har jag två nya tatueringar. Fästing A och fästing B. Halv- coolt.

Nu sitter jag hemma och pustar ur efter dagen. Jag är livrädd för allt jag ska gå genom, strålningen också även om den har avdramatiserats en hel del efter idag. Jag spenderade eftermiddagen med en sväng till Midsommarkransen för att hämta post och mata fiskar, ta en promenad med en fin vän, se den extremt spännande hockeymatchen mellan Sverige och Kanade samt umgås med mamma och Rickard. Skönt med lite "normal" vardag.Nu blir det lugnt fram till tisdag. Då är det tandläkarbesök.

Tack mamma för att du var med mig hela dagen, du är min klippa i stormen, det vet du <3

Etiketter: , , ,